Även ett dystert illamående flyger över mig.
Att känna alla dessa känslor är inte ovanligt, varje gång jag läser får höra om händelser där var barn, kvinnor råkar ut för våld även män så flyter dessa upp till ytan, känslorna kommer som en storm direkt!
Jag blir ibland så paff att vissa människor som aldrig upplevt misshandel eller grovt våld eller psykiska på tryckningar öppnar munnen. Hur vet du vad du talar om? Vet du hela sanningen? Det är frågor som dyker upp inuti mig...
Jag hör till dom som vet, jag hör till dom som har tagit mig upp ur en grop och kravlat mig hit vart jag är idag!
Idag är jag stark, idag är jag utan tvekan den jag vill vara.
Men det har varit en lång väg som jag har arbetat på. Men jag älskar mera än förut och jag kan visa att jag är arg, även att säga Nej är något stort!
Jag älskar den jag är och jag älskar den jag har blivit.
Mycket hjälp på vägen har jag haft och många vänner har jag skalat av, det som jag kallar till död last idag, sånt Klarar jag mig utan.
Jag är tacksam över mitt liv och över de människor som finns där.
Jag älskar ert stöd och er kamratskap!
Nu har jag trallat ner några rader om nåt som alla inte förstår. Och det ska ni vara glada över!
Ni har kommit lindrigt undan...
vi som förstår är ändå glada. lite tårfyllda med jämna mellanrum. men mest glada och tacksamma över att vi har dig. över att vi har varandra <3
SvaraRadera