onsdag 25 september 2013

En kort stunds tystnad

Har inte varit inloggad eller orkat ögna igenom de bloggar jag följer! 
Livet tog en hel omvändning och ryckte bort min farfar ifrån mig... Min allra bästa vän och lekkamrat då jag var liten. 
Så hela livet stannade upp... 

Sen fick livet en ny vändning en strålande stjärna! Och den glädjas jag åt varje dag... 
Livet kan ibland ta och ibland ge något på precis samma gång! 

Nu ska jag fortsätta titta in hos er!

Facebook finns inte längre och det är skönt! Så ni hittar mig här, instagram och in real life på telefonen. Välkomna hem till oss på kaffe 

onsdag 11 september 2013

Om att trivas hemma

Som de flesta har förstått så röjjer jag och min man här hemma. Vi ändrar om och fixar till det.
Anledningen till allt detta är att vi inte riktigt har orkat och tyckt om vårt hem sen det brann ner för ca fyra år sedan! 
Känslan som vi själva hade gjort det till då var borta! 

Jag och även kära D fick omvärdera vad ett hem betyder för oss! Det är inte ett hus i sig själv eller sakerna du har runt dig utan det är människorna som finns i ditt hem som gör hemmet till ett hem! 
Sen måste du ju nog ha saker för att skapa trivsel och ha nånstans att sitta osv. 

Om man aldrig har upplevt en brand och om man aldrig har förlorat allt på bara några minuter kan man inte ens förstå hur ens känslor kan ändra inom loppet av en minut! 
Jag kommer aldrig att glömma då vi gick in i huset tillsammans, vi såg på varann och tystnaden sa allt! Den sa precis allt vad vi tänkte och våra ögon pratade istället. 

Känslan ur hemmet hade försvunnit! Och all kärlek ur rummena var borta! 

Nu då skolan e klar och jag kände att allt det nya vi hade skall bort så kom känslan lite tillbaka! 
Jag har haft turen att få en man som tycker om gamla möbler, hus och att blanda med nytt och gammalt! Även färg har han börjat gilla! 
Så nu tänker vi bara på känsla och rofylldhet! 

Vi längtar båda två efter att få trivas hemma... Det är hemskt att inte hitta tryggheten och trivseln fastän hur du än försöker. 
Men nu är vi på god väg! 

Det sker hela tiden förändringar nu och det är roligt och spännande! Men vi har en detalj kvar och det är en kökssoffa som vi skulle vilja ha! 
Men vilken och hur ska den se ut... Stoppning eller utan stoppning? 

Passar den in i rummet? Alla dessa frågor och inga riktiga svar i mitt huvud... Även kära D har svårt att komma fram till nåt! 
Så det är väl bara att fortsätta att drömma och söka tills man hittar den rätta! 

Nu skall jag fortsätta söka till loppis bordet... 


fredag 6 september 2013

Rubriken som aldrig kom!

Här hemma hos mig och kära D är det total kaos, skåp, lådor, rum förändras och töms. Vi slänger och går igenom, har loppis bord och försöker hitta tillbaka till vårt "gamla" hem. 
Vi börjar vara nöjda med det mesta för tillfället men det är några små detaljer ännu som inte känns riktigt okej! 

Annars så njuter jag av tillvaron, det är höst! Älskar höst och allt den för med sig.
Livet har gett mig nya andetag igen och jag känner att orken börjar så småningom komma tillbaka. Skolan är över och jag har äntligen börjat få det att sjunka in.

Nu siktar jag och min familj, mina vänner mot en ny höst med nya bekantskaper och nya vägar som leder oss till styrka och ork att ta oss igenom vintern! 

Nu fortsätter jag min färd mot helgen... Hoppas vi ses! 


onsdag 4 september 2013

Hur ser du på dig själv?

De flesta som känner mig vet att jag rensar i vårat hem, jag städar ut en massa klotter och försöker hitta en balans i tillvaron efter skolan och all stress som livet var haft med sig dom senaste fyra åren. 
Under min rensning idag fann jag ett gammalt brev till mig själv som jag hade skrivit mitt inne i en period då jag mådde som värst...
Jag blev helt stum och brevet väckte massor av känslor i mig. Jag blev arg, ledsen och matt! 

Min första fråga som dök upp i mitt huvud var, hur kunde jag göra så mot mig själv? 
Då man börjar rannsaka sig själv och arbeta med sig själv så finner man många saker som man kanske vill ändra på. Och jag fann en hel del som jag inte ville ha kvar!
Kraften att våga säga Nej är helt underbar att ha! 
Tänk att alltid vara alla andra tillags! Att glömma sig själv i mängden. 
Dit vill jag aldrig igen. 

Att vara omtänksam är inte samma sak som att köra över sig själv! 
Samma som att självkänsla och självförtroende inte är samma... Det är många som tar det som en grej.

Brevet fick mig även att inse hur stark jag har blivit tack vare mig själv och de som är runt mig! 

Tänk vilken krokig väg jag har bakom, tänk vad mycket jag har lärt mig om mig själv. 
Mitt starkaste minne är nog spegel bilden av mig själv då jag insåg att vem tackar mig här och nu? Vad skulle min familj säga till mig just nu? 


Brevet idag öppnade mina ögon igen en gång! Det fick mig att inse en hel del om mig själv. Hur jag är och vill vara... 

Hur väcks era känslor upp på det gamla som finns i bagaget? 
Alla har vi olika storyn och alla har vi unika liv på ett sätt eller annat! 

Lycka till alla på er väg, skriv ner era tankar och göm brevet till en annan tid! 

Tack och godnatt!