och känna efter vore nåt som jag önskar mig själv för tillfället.
Jag har inte haft så mycket tid att ta det lugnt i mitt liv i min stund. Jag kommer på mig själv att önska mig ledigt från allt till och med från mig själv.
Det känns som att jag skulle behöva en paus från allt en stund där jag kan pyssla, måla och kanske rent av sjunga en trudilutt!
Jag tror att alla mina känslor kommer från den stress jag har satt på mig själv. En stress som kanske skulle försvinna om jag inte tvingade mig sjäkv till det yttersta.
Bristningsgränsen bara flyttar sig längre och längre fram och jag försöker springa undan den.
Ibland borde jag stanna upp, tänka efter, lyssna på mina egna råd som jag ger andra. Men det är ju alltid lätt att hjälpa andra.
Drömmen om att flytta och renovera och dona på bara växer och allt här hemma börjar kännas som en press.
Vi har ett hem men vi längtar efter större gårdsplan, mera ytor, stor terass och en egen bastu.
Det är hemskt då man börjar känna sig kvävd i sitt eget hem.
Nu skall jag sluta klaga och läsa lite mera om depression och bädda ner mig nära min kära. Han som stöttar mig och livar upp mig då det känns som värst.
Sommaren närmar sig så jag siktar ditåt och försöker njuta på den godbiten.
Tack och förlåt, godnatt
