Har några dagar igen funderat på det här med att vara nöjd!
Nöjd med livet, nöjd med det som man har. Sen svänger tankarna och jag undrar om människor låter sig stanna upp??
Eller fortsätter de att stressa och springa runt som yra höns?
Jag var länge blind som jag har valt att kalla det. Jag gömde mig bakom en fasad som jag egentligen inte ville ha, den fasaden valde jag för att jag var alldeles för snäll.
Jag vågade inte vara mig själv!
Och då kom lögnen om mig själv! Jag tog en tuff stil som inte höll helt igenom. Och efter en tid så orkade jag inte ha den mera.
Då valde jag att ändra mig till den riktiga Johanna som jag hade glömt och gömt tidigt i lågstadiet!
Då jag äntligen tog tag i mig själv började jag rensa, rensa i mitt yttreskal och sen mitt inre. Då jag började gräva där så fann jag många energitjuvar som jag inte ville ha nära mig.
Då jag grävde djupare märkte jag hur dåligt jag verkligen mådde och hur jag hade låtit allt köra över mig.
Det hemska var ju att det hela hade ärrat mig rätt så kraftigt!
Och arbetet att hitta mig själv tog tid och jag fann mig långt senare på vägen.
Nu har jag nått så långt att vissa människor kan störa sig på mig pga att jag är stark, glad för det mesta och jag låter inte det mesta störa mig!
Alla dagar är ju inte solsken och glamour men jag finner ju i alla fall mig själv uppe vid ytan här efter. Och det räknar jag som att jag har lyckats!
Nu skall jag driva vidare och söka mig mot er och era bloggar.
Jag tycker ju om te, så här är en kvällsbild och good night te i en kopp! Lite visdom på det gör ju hela saken bara bäst!
