onsdag 9 januari 2013

Nu är den här...

... Veckan då vi har varit ett par i tretton år.
Då vi har stött på törnar och tagit oss genom dem!
Den här veckan e underbar... Och jag älskar min make lika mycket som då... Vår kärlek har ändrat med åren och man har blivit lugn över det man fått!
Men jag kan nog ärligt säga att man måste jobba på livet.
De som säger annat vet inte vad dom talar om!
Kärleken behöver gödning för att överleva!

Jag är nöjd med livet, glad över det jag har.

13 år och vi fortsätter!

Kram min kära.

fredag 4 januari 2013

Början av året

2013 har börjat lugnt och bra... Många goda nyheter har hunnit fram redan.
Och slutarbetet skall börja ta form! Så då kan det ju inte vara så mycket kvar.

Det här året skall bli ett bra år!

torsdag 3 januari 2013

Året 2012

Nyår 2011-2012 firades tillsammans med min kusin Daniel och hans flickvän Annika. Vi firade även morfars födelsedag.

Januari
Började med att jag hade vård och omsorgs praktiken framför mig. Jag valde att vara vid B-backa servicehem.
Det var både ett tungt pass bakom mig i skolan och med spänning som jag provade på en ny arbetsplats.
Vi firade även 12 år tillsammans och tänkte tillbaka på alla de år som har gått.
Det var en bra start på året.

Februari
Jag började känna av pressen som jag satte på mig själv. Tyckte att det inte var lika roligt i skolan mera.
Hösten gjorde sig påminnd hur tröttsam den hade varit i skolan.
Vi kom in i månaden där vi skulle fira fyra födelsedagar och alla inkluderade en ny era, 30!
Först ut var min "gamla" klasskompis och kära D:s vän, sen följde vi alla efter honom.
Jag längtade tillbaka till hemservice.
Det var skönt att klara VO-praktiken.
Jag åkte till stockholm och njöt.

Mars
Jag gick in i skolan med 100 % och hann inte leva.
Kände stressen igen och jag började igen fundera om detta verkligen är det jag borde hålla på med.
Månaden innehöll tråkiga nyheter och jag kände mig deppad.
Stressen tog överhand och jag orkade knappt svara i telefon åt nån.
Började med yoga!

April
Jag fick besked om operation och kände mig lugnare. Tänkte mycket på döden och vad som skulle kunna hända. Berättade för folk omkring mig som jag kände att jag ville skulle veta.
Skolan lugnade ner sig och jag började svara i telefon igen och orkade träffa människor.
Försökte glädjas åt min brors flickor och känna kärleken som de bara ger åt sin faster.
Firade även min pappa.
I slutet av månaden började jag ställa mig inför nästa praktik och jag kände en viss iver i kroppen.
Inte så deppad mera!

Maj
Mera tråkiga nyheter kom det i början av månaden och livet gjorde sig igen påminnd hur det kan helt plötsligt bara bli. Jag grät mycket och kände att jag inte orkar mer! Kom underfund med mycket om mig själv och jag fick många svar om känsliga människor... Började läsa på om det...
Yoga och avstressning hjälpte inte lika mycket mera.
Astman blommade ut ännu värre och jag var rädd att OP inte skulle bli av.
Den 9:nde åkte jag in för att bli opererad, fick åka hem samma kväll bara någon vuxen människa var hemma med mig och skötte om mig.
Jag var sjuk och det gjorde så ont! Sov mest hela tiden men skrek i sömnen.
Jag sköt upp Re-praktiken pga sjukledigt.
Sommarlovet stod bakom dörren...

Juni
Vi sjösatte båten och njöt av att få fara ut direkt efter jobbet. Vi hittade en lite Ö där vi stannade till nästan varje gång och drack kaffe.
Jag älskar min man, kände mig löjligt ROSA-KÄR!
Vi firade D:s mommo med pomppa och ståt!
Blev bjudna på en hel massa bröllop, det är ju alltid spännande.
Popkalaset och Timbuktu besökte staden och vi gungade i takt med musiken. Skönt!
Sommarlov från skolan, hur lyckligt lottad kan man vara!
Kände mig avslappnad och glad igen.

Juli
Sommarledigt, och besök till Sverige. Vi hade med oss fasters hjärtan och syster yster, vi besökte Tom Tits och barnen jublade nästan lika mycket som vi vuxna! ROLIGT var det och givande...
Skansen och djurparken besökte vi och alla njöt till fullo. Skönt att leva och le igen!
Jakobsdagar kom och alla var hemma, jag pratade för första gången med alla om vad som hade hänt under året. Det var tungt...
Kände livet återvända och få tillbaka styrkan som jag hade kämpat fram för några år sedan!

Augusti
Bröllop och även vår egna bröllopsdag närmade sig med stormsteg.
Vi firade Erika och Fredrik, det var vackert och jag grät som vanligt!
Tomas Ledin besökte staden och Mamma åkte för att titta. Det var bra!
Jag gjorde min Rehabiliterings praktik. Det var skönt då den var undan.
Skolan började och jag kände att jag inte har nåt mera att ge den, hur skall jag klara den sista biten??
Vi började fixa och trixa med svägerskan M:s möhippa. Den biten såg jag fram emot.
Vi firade veneziansk och vår förlovningsdag samt bröllopsdag!
Augusti förde med sig mera goda nyheter och vi höll tyst ett tag!

September
Vi kidnappade M och klädde ut henne till en hockey spelare för en halvtimme. Sen fortsatte färden och sumobrottare och vikingar blev vi allihopa!
Tänk vad livet för med sig och tänk vad mycket man kan skratta på en kväll!
Alla hade roligt och det var skönt.
Skoltröttheten fortsatte och jag kände mig mer och mer hopplös igen.
Sen kom bröllopet och vi firade och grät igen. Jag fick även äran att fotografera med min kamera och det kändes lyxigt!
Pratade om mera ledsamheter med en NÄRA god vän och igen gjorde sig livet påminnd hur hemskt det helt plötsligt kan vara. Det kom som en våg av blod över mig!
Och jag grät igen och återfick många tunga minnen om mitt egna liv över mig.
Men jag repade mig.

Oktober
Vi började med nya arbetsprogram i jobbet.
Min kära vän M var hem för en stund och jag fick tillbaka lite styrka som jag hade tappat.
Lefa doggen flyttade hem till oss.
Vi hade även Black and White party goes hollywood och vi skrattade i massor.
Klarade läkemedelstent och kände mig stolt. Började hitta tillbaka min skol-ork.
Vi hjälpte min bror att flytta! Det kändes ledsamt att flytta åt honom så långt bort.

November
I början av månaden firade vi ett annorlunda bröllop i två dagar. Halloween bröllop och de lyckliga tu var min kusin och D:s småkusin.
Tänk vad livet för med sig!
Det var ett vackert och speciellt bröllop, väldigt intimt! Och jag grät igen och bölade!
Jag började stressa över anatomi tenten.
Började tänka över året 2012 och kom fram till att det har varit ett tungt år med många ledsamheter som gjort att man har fått tänka till och sörja och gå vidare samt glädjas jätte mycket!
Om nån skulle göra en film om detta år så skulle det väl bli som den där fyra bröllop och en begravning.

December
Jag kände lycka över att det mesta tunga är slut i skolan och nu är det lite kvar.
Lilla Jul firade vi hemma hos oss med vänner och vi skrattade och njöt.
Jag kände mig lyckligt lottad över att ha en sån underbar man i mitt liv. Som hjälper och stöttar!
Jag klarade anatomi tenten och jag kände mig avstressad och kom fram till att nu behöver jag inte tenta mera i det ämnet. En milstolpe klarad!
Jag var Lucia och hade bingo för de äldre vid kråkholmens kök. Det var roligt och jag kände julstämning.
Julen kom med stormsteg och vi var klara med skolan och lugnet började infinna sig.
Nu är det en liten bit kvar.
Jag tänkte mycket på året som gått och hur mycket jag älskar de som finns i mitt liv. Hur lyckligt lottad man är då man lever är frisk och har tak över huvudet.
Tänkte på hur livet kunde ha sett ut efter allt som har hänt åt mina vänner och var dom skulle kunna vara idag om inte änglar hade funnits.
Tänkte även mycket på styrka och vad den innebär för att man skall må bra.
Självinsikt och självkänlsa vad är bra att ha??

Det har varit ett tungt 2012 och allt som har hänt detta år vill jag inte ha ogjort! Det har fått mig att gå igenom en massa svackor men jag har tagit mig upp ur hålena med bravur.
Jag har även glatt mig extra mycket åt de stunder då jag inte har deppat, men som en fin liten dam sa åt mig, man kan inte alltid ha ett liv som är rosen rött! Vissa stunder gör livet sig för mycket påminnd och då behöver  man pausa, andas och känna efter vilken väg skall jag ta. Orkar jag ta denna väg klarar jag av den?
Och det här året trodde jag skulle vara som en dans på rosor men livet är ju som vinden den tar en dit man minst anar.

Tack för det här året mina goosingar och vi ses även detta år hoppas jag!
KRAM