Här sitter man då igen...

... I skolan. Alla tankar snurrar och huvudet känns spräng fullt av information.
Dagarna har gått till minnesstörningar, depression och psykisksjukdom.
Så nu börjar vissa bitar falla på plats. Även utvärdering om äldreomsorgs praktiken har jag haft där kom det full pott. Så man kan nog säga att jag är nöjd.
Igår kväll, onsdag framförde vi vårt slutarbete och det gick bra... Så nu är det bara att vänta på utvärderings vitsord.

Så nu är det några veckor kvar innan vi e klara! Jag kan nog ärligt säga att jag väntar och längtar.
Så i sommar ska jag njuta inte görs nåt.

Då var vi här då...

... på vägen hem till österbotten.
Helgen gick alldeles för fort. Men Malin såg ut att må bra och allt var under kontroll där.
Så nu är det bara att skypa ett tag framöver igen för att prata om dittan och dattan.
Vips så är det helgen då jag skall dit igen. Längtar redan...

Hur hade vi det i åbo annars då, Soligt är väl det som kommer till mig... Vackra vårdagar har vi varit med om!
Nu är det hopp om fortsatt kraftkälla några dagar.

Vi var till hong kong och fyndade nåt smått och roligt. Och M fick en skarvsladd :-)
Nästa gång ska jag söka efter nån god bulle...

Så vi tackar åbo för denna helg och siktar in oss på en tung vecka med skola och slutarbete och utvärdering.

Tack o. förlåt

Att bli fast i en serie

Hade en ledig dag mitt i veckan utan måsten och jag kände att  nu vill jag titta tv-serier... Så jag sökte upp nåt som inte har kommit på tv här...
Republic of doyle, lite av en polisserie.Så det var en helt i min smak.

Till och med kära D tittade en stund.

Nu har jag varit på min praktik plats och det närmar sig slutet. Tre veckor gick i ett huj och jag känner att jag har trivts jätte bra!
Det är roligt med nya bekantskaper.

Så tiden börjar gå fortare och fortare så snart är skolan över. Kan jag ens tänka så långt?
Skönt är ordet som poppar upp i  min skalle.

Nu är det att fortsätta läsa bloggar och tidningar innan maten...

Tack å hej

Sol ute...

... Sol inne, sol i sinnet!
Ungefär så känner jag mig för tillfället.
Det är skönt med vår, och tankarna som för en nån månad framåt.
Ska bli så skönt att börja leva utan skola. Att börja se ljuset och njuta av att bara vara!

Jag har en ledig dag idag mitt i veckan, skönt att bara vara och inte göra nåt annat än det jag har velat.
Så hundarna har blivit ompysslade och de har njutit av att vara hemma och ute i naturen.

Tankarna har förstås snurrat runt min svägerska och syster M.
Men lugnet kom igår då jag hörde hur hennes röst lät i luren.
Så nu är det att sikta in sig på resa neråt i helgen. Så åbo here i come.

Nu är det att läsa lite bloggar och dricka kaffe på terassen.

~ tack och förlåt

Att vårda...

Jag har nu i några dagar tänkt på vården som man får eller som finns att få, och hur den är utformad härefter. Hur bråttomt vi skall ha och hur jobbet vi framför ska se ut.
Jag kan ärligt säga att jag skäms över hur vården är för tillfället. Jag menar då inte att alla gör fel och vårdar fel men för tillfället finns det för många brister.
Att skicka hem ensamma äldre personer med taxi borde vara lagbrott enligt mig.
För nån vecka sen blev min farfar hemskickad i taxi i bara kalsongerna och plastpåsar på fötterna, han är gammal har en minnseströningssjukdom och vet sällan vem vi är och vem hans fru är. En sån person kan man inte skicka hem själv, min farmor vaknade av att nån kom i sängen och kröp under täcket. En vårdare på h-centret sa ; nu behöver du inte frysa mera.
Samma sak har hänt igen, en äldre kvinna ringer om hjälp av sin granne. Han ringer ambulans och efter många om och men åker hon iväg till sjukhuset. Kvinnan har spytt i flera timmar och är dålig, hon bor även ensam och är vid 90 års ålder...
Nästa dag ringer grannen till kvinnan som säger att hon är hemma och att hon kom hem i taxi en timme senare.
Hon hade stupat på golvet och orkade inte ta sig upp. Så hon hade sovit där till nie nästa dag.
Det jag vill säga är ju att vården borde vara lite mera hjärtlig än så här. Det handlar ju om människoliv.
De som har byggt upp vår trygghet borde ju få känna sig värdiga.

Jag hoppas verkligen att någon anmälade kvinnans fall för vi gick vidare med farfars incident. Så här får det inte gå till!

Som sagt Jag skäms att vara vårdare då det är så här...