Jag har nu i några dagar tänkt på vården som man får eller som finns att få, och hur den är utformad härefter. Hur bråttomt vi skall ha och hur jobbet vi framför ska se ut.
Jag kan ärligt säga att jag skäms över hur vården är för tillfället. Jag menar då inte att alla gör fel och vårdar fel men för tillfället finns det för många brister.
Att skicka hem ensamma äldre personer med taxi borde vara lagbrott enligt mig.
För nån vecka sen blev min farfar hemskickad i taxi i bara kalsongerna och plastpåsar på fötterna, han är gammal har en minnseströningssjukdom och vet sällan vem vi är och vem hans fru är. En sån person kan man inte skicka hem själv, min farmor vaknade av att nån kom i sängen och kröp under täcket. En vårdare på h-centret sa ; nu behöver du inte frysa mera.
Samma sak har hänt igen, en äldre kvinna ringer om hjälp av sin granne. Han ringer ambulans och efter många om och men åker hon iväg till sjukhuset. Kvinnan har spytt i flera timmar och är dålig, hon bor även ensam och är vid 90 års ålder...
Nästa dag ringer grannen till kvinnan som säger att hon är hemma och att hon kom hem i taxi en timme senare.
Hon hade stupat på golvet och orkade inte ta sig upp. Så hon hade sovit där till nie nästa dag.
Det jag vill säga är ju att vården borde vara lite mera hjärtlig än så här. Det handlar ju om människoliv.
De som har byggt upp vår trygghet borde ju få känna sig värdiga.
Jag hoppas verkligen att någon anmälade kvinnans fall för vi gick vidare med farfars incident. Så här får det inte gå till!
Som sagt Jag skäms att vara vårdare då det är så här...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar