Mitt i natten

Här sitter jag och glor som en uggla! 

Ända vännen som är vaken är Leffe the dog. Han och jag har just varit ut och springa lite... Kvällskiftena gör detta med mig här efter. 

Jag sitter och stirrar i flera timmar då jobbet är över. Så tur att man inte har morgon tur imorgon. 

Det som jag egentligen hade på min hjärna och mitt hjärta var tankar om kläder och hysterin över skor. 

Jag var in till en affär här om dagen och där stod två tjejer och tittade in en klänning, tjej a sa till tjej b att oj nu är den på rea! Helt plötsligt kommer tjej c in i bilden rycker åt sig klänningen och går mot kassan. A och b lämnar och stirra på varann och jag märker att dom inte vågar säga nåt. Så då tjej c kommer förbi mig säger jag på finska att om hon inte märkte att de höll i den. Haista vittu får jag som svar! 

Då kunde jag inte hålla mig så mitt svar blev nä d vill jag nog inte! 

Tjej a och b hittar en storlek av den samma klänningen på ett annat ställe! A tackar mig för att jag var snäll! 

Sen senare ser jag samma finska tjej i en sko affär där hon står med sin väninna, de glor på mig och viskar nåt! Då jag kommer närmare frågar dom var jag hittat mina fina skor? Jag svarar artigt jag snodde dom av en tjej som ville köpa dom! 

Jag känner då jag går vidare hur tysta dom blev! 

Gonatt

Semestern är över och därmed kom hösten

Nu just känns det inte som Juli månad och sommar firande! 

Jag har plockat fram alla filtar och mys ljusena har fått infinna sig på bordena. 

Vad är det här? Kan man nog fråga sig... 

Det som är mest synd är ju vädret som har kommit åt de som försöker ladda batterierna inför den långa hösten-vintern. Fy! 

Vädret som jag hade var ju inget att hurra för men det var ju ända lite mera värme och soldagar. 

Men det som jag kan tycka är positivt och bra är att jag har äntligen börjat fatta att skolan är över. Den börjar inte i augusti utan jag får bara vara! 

Det har varit hemskt att inte kunna varva ner utan takten har fortsatt bara! 

Så en burnout kan jag verkligen förstå att man kan få... 

Så denna höst tror jag att vi ska unna oss en resa till värmen, till stranden, till tid med varandra som inte riktigt har funnits detta år. 

Jag har njutit av sommaren och min älskade mans armar! Tiden vi har tagit för att vårda om oss. 

En av våra pelare som håller ihop oss genom allt är kommunikationen. 

Men det är ett helt annat kapitel! Tack för mig!

Hur beter du dig?

Jag har nu i några dagar tänkt på hur människor beter sig... Vad som kommer ut ur deras mun då dom öppnar den för att prata.

Det som slår mig är hur förvånade vissa blir då de får en reaktion på det som de häver ur sig. Är det så att man får vara elak och snäsig själv? Men man tycker inte att man är värdig en kommentar tillbaka? 

Som man behandlar andra blir man behandlad själv, det är nåt som dyker upp i mitt huvud! 

Jag anser att man skall visa respekt åt andra som man själv sen kräver att få tillbaka... Och är någon ohövlig åt en kan man välja att reagera med prat eller med att svänger ryggen åt och bara gå! 

Att uppföra sig dåligt och göra dumma/elaka saker mot nån har jag aldrig förstått mig på. Jag har alltid varit nyfiken på människan och sett alla med deras egna personlighet och önskat mig lära känna dem. 

För i min värld finns det inget vackrare än personligheter, utseende är bara ytligt! Det som är vackert är din insida! 

Så nästa gång du bestämmer dig för att vara spydig eller bara häva ur dig skit så tänk efter om du själv vill få detta tillbaka mot dig? Det kanske svänger lite på sättet man pratar med andra. 

Tack och förlåt!