Våren

Hela vintern har ju egentligen varit som höst och vår. Det kom ju aldrig riktigt kalla dagar och massor med snö.
Och det har varit en riktigt skön vinter tycker jag. För i mitt jobb är det nog bättre att vara utomhus med de äldre om det är mildare grader och mindre snö på vägarna.

Men nu cirka en vecka så har det riktigt varit vår i luften. Efter det senaste snö fallt "takatalvi" så har det riktigt blivit som vår.
Igår då vi pratade på jobbet jag och en liten tant så kom vi fram till att allt har hoppat en månad. Att det är ju mera som i april nu, slutet på april.
Så man kan ju undra hur kommer sommaren att se ut?? Blir den lika bra som förra året?
Jag tycker om vädret och hur det ändrar. Att man inte har kontroll över det och att det är bara att vänta och se. Spännande!


Det är full nedräkning pågång här hos oss, semester och resa bort med familjen. Spännande för två små unga töser och spännande för maken som inte tycker om att flyga.
Men roligt skall det bli och alla längtar redan. Även där hoppas vi på lite värme och sol. SKÖNT!

Sen då vi kommer hem är det snart en ny månad och gumman fyller 15, moppekörkort och mammas hjärta som värker och jag får försöka att inte hönsa sönder henne med min ångest i trafiken.


Nu tar jag min kopp och sätter mig på trappan där ute för att dricka min andra kopp kaffe. I sovrummet knapras det tapeter och jag får sitta och lyssna på då någon annan jobbar.

Trevlig helg till er alla...

Ett problem i mina ögon

Vet ni vad jag tycker är hemskt? Jo dagens anonyma mentalitet... Man kan få vara anonym över allt och säga en massa strunt! Såra andra hit och dit och tro att man inte behöver stå till svars för det. 

Och det hemska är ju att dagens unga (inte alla) tror att de är hemliga på nätet! Men det är du ju aldrig. Nätet är en stor sak och du hittas alltid om någon verkligen vill det. Lagens långa arm fungerar på det viset! 

Detta fenomen finns på facebook och instagram men där är de ju mera öppna och namnet följer med. 

Men det värsta som finns är ju ask! Vilken dum människa har kommit på detta?? 

Alltså hjälp, det är skrämmande hur elak de är mot varandra på denna sida! 

Vilka frågor som kommer! Som vuxen person skulle man vilja spärra alla idiot sajter och strimla sönder dem! 

Men det är ju inte riktigt så enkelt! 

Jag har nu följt med tonårs tjejens frågor, vissa har hon läst upp högt för mig och jag förbluffas varje gång över vissa saker. 

Jag påstår inte här att alla frågor är hemska och elaka men många av dem borde nog ha namn under så man kunde ta kontakt med personen i fråga eller dennes föräldrar! 

Det hemska med alla dessa sociala medier är ju just hur de hanteras. 

Och hur mobbningen över nätet går hårt framåt! Hjälp säger jag bara. 

Det hemskaste som fanns då jag var tonåring var ungefär om ingen svarade på hemtelefonen eller var hemma om du hade cyklat några kilometer för att träffa nån! 

Att bli "dissad" idag är mycket värre än förrut! 

Jag skulle önska att alla unga skulle förstå att ta vara på de vänner de kan få! Och förstå att du en dag kan stå öga mot öga med denna människa och ansöka om ett jobb eller dylikt... 

Just då kanske du sväljer några gånger extra och skäms över ditt beteende som var då! 

Onödigt är bara förnamnet då man ska be om ursäkt för strunt saker som man bara gör för att alla andra gör dem. 

Lycka är att känna många, livet är att ha några goda vänner! Cirkeln sluts med en stark hand som är din trygghet, din familj! 

Så mitt tips åt er där ute, ta hand om varann! Livet lever du bara en gång! 

Tack å förlåt

Fredagen som aldrig tog slut

Här är man då igen... Slö surfar mig igenom bloggarna jag gillar, blänger på disk-berget som växer, känner att helgen kom i rättan tid! 

Vilken vecka man har haft... Är så trött och känner inte alls av den lediga dagen som infann sig i tisdags. 

Startade helgen med att göra ett besök på en av mina favorit affärer och jag är nöjd över det jag hittade! Så nu kan helgen börja och jag längtar att få träffa min fina vän och se hennes hus! 

Även bror med familj mellanlandar från sin lapplands resa här. 

Och gumman har fotboll, senare blir det kanske tonåringar i hela huset! 

Tänk vad roligt, massor med skratt.

Jag minns våra spelkvällar och kaffestunder på borgarmalm hemma hos kompisen K. 

Det var många och långa stunder hemma hos dem! Timmarna bara rann i från oss då vi hade så mycket att prata om. 

Vi var även en blandad grupp och det var skönt att alla var olika men lika ändå. 

Nu tror jag att det blir mera slösurf och kanske jag tittar in hos dig. 

Godnatt, tack och förlåt! 

21.3.2014, downssyndrom är vackert, kärleksfullt och helt underbart! Min härliga kusin är en klippa, han är rolig och vacker både på insidan och utsidan! Unika är vi alla vissa lite mera än andra! 

Fotbollens kvinnodag

Lördag 8.3.2014 och jag har tillbringat dagen med min familj i tellus hallen. 

På schemat dagen till ära var det flick fotboll... Och oj oj vad jag fick hålla mig för att inte ropa och skrika och hurra för mycket! 

Ja man kan hurra för mycket enligt tonårs gumman... 

Och som mami måste man ju hålla sig så att man inte får rött kort och aldrig mer får komma in i tellus. 

Men matchen gick bra och lager vann med 8-0, så nu väntar vi med spänning vem de skall möta här näst. 

Laget har blivit uppflyttad till B status och då kan motståndarna vara äldre. 

Så för mig betyder ju detta nu då mera hjärta i halsgropen och svårt att inte hurra för mycket. 

Nu fortsätter jag kvinnodagen med att mysa med dom här hemma. 

Skön kväll till er 

Att strandsätta sig själv

på en öde ö, kan lätt hända om du låter dina känslor stanna undangömda och inte inser att det skulle kanske vara bäst att låta de komma upp till ytan för att ventileras och andas lite.
Känner man att man inte har någon riktig vän man vill släppa ut allt hos så är det bästa att låta en helt anonym som är skolad inom detta att ta del av dom.
Det är inte något man skall skämmas över det är hälsosamt att prata ut och låta sig gråta ut och vara arg om det är så det känns.

Jag kan ibland bli förvånad och nästan rädd hur många som mår dåligt idag. Vad kan det bero på??
Är det ett stressigt samhälle som vi har eller är det idealen som sätter press på oss...
Att man inte duger eller är tillräcklig??

Jag lider att se då andra kämpar och man skulle vilja krama om den personen och säga hur underbar den är. Vilken kämpe personen är och hur stark just den personen är. För ibland så ser man inte det själv där bakom molnen som man har byggt upp.
Ibland är det just en helt främmande människa som ser och känner något som man inte visste att är synligt för andra.

Det var just så jag öppnade mina ögon en gång då en främmande och sen en väldigt kär människa öppnade mina ögon. Att få sagt rakt mot en; har du inte fått nog nu??
Att få se att någon ser en och märker att det som sker runt en inte är normalt kan vara så skönt.

Jag har jobbat mig igenom en hel del och jobbar ännu, jag är har alldeles för mycket känslor för mitt eget bästa det vet jag men jag måste lära mig att leva med det. Jag är en känslo individ och jag kommer nog alltid att vara det. Jag älskar att prata och lyssna och kommer nog alltid att göra det också. Jag vill visa andra att jag är något som man kan lita på och jag sprider inte vidare ont bakom någons rygg, det har jag fått lära mig den hårda vägen.
Så att lära sig hur man verkligen fungerar och låta sig vara sån som man är utan att ändra sig för mycket så att man då igen börjar må dåligt av det är en svår balans.
Det viktiga som man borde ha med sig i ryggsäcken är ju att man duger!


Så till er andra härliga individer, kom ihåg att älska er själva, NI DUGER precis så fina ni är!


Tack och godnatt (förlåt)

2014, du är här nu

Jag har haft andningspauser från det mesta... Instagram är det som jag har velat fortsätta följa! 

Livet kändes för mycket en tid här och då valde jag medvetet bort sånt som inte gjorde mig "lycklig" så att säga. 

Nu känner jag att fötterna står stadigt på jorden igen och jag orkar med att skriva och låta tankarna komma! 

Det nya året har fört med sig massor med nya överraskningar och jag känner att det här året känns som en ny start! 

Detta året kanske e de året som vänder på hela steken! Kanske det är nu som jag känner mig ledig igen! 

Nu jag fattar på riktigt att jag har fritid igen. 

Det ska bli skönt att börja på nya blad! 

Den här månaden intar jag ny mark med fasttjänst! Tänk vad skönt! Här är jag nu med papprena i hand! 

Det är jag värd kan jag säga... 

Nu säger denna blogg kvinna godnatt! 

Jag är nog här...

... Men jag har tagit en andningspaus. 

Det är just det som är skönt ibland, att kunna stiga bakåt några steg och sen kunna kliva in just då man känner att man är redo! 

Jag har haft paus med många olika saker x antal år men märker nu att jag börjar hitta tillbaka till dem. 

Som att rita och måla, det är även en sak som jag har saknat men som jag inte har velat göra! Varför kan jag inte riktigt svara på men då jag har börjat rita så har jag bara slutat av direkt. 

Kanske mitt yrke som hobby instruktör tog musten ur mig?? 

Men nu är jag glad att den har hittat tillbaka till mig... 

Här kommer mitt lila verk från ikväll, inspiration var alla mina gamla koppar... 

Nu rusar jag vidare i natten... 

Tack å gonatt

Lucia inomhus

Här har det varit sjukstuga för hela slanten några dagar (läs snart en vecka).
Och jag håller på att bli tokig... Alla som känner mig vet att jag hatar att vara stilla och vill gärna hålla på med något hela tiden, och att bara sova, sova och mera sova är inte min stil! Det är länge sen min kropp har sagt till så här på skarpen att HEJ nu räcker det och du måste låta mig bli sjuk!
Så här har jag låtit min kropp bestämma och jag har tagit det lugnt men nu kliar det över allt och jag blir trött direkt jag försöker göra något, febern kommer smygande på varje kväll/natt.
Det blev en helg med vila och det är jag ju ännu mindre nöjd över för helgerna betyder ju pengar för oss som jobbar skift-jobb. Men nu kan jag inte göra så mycket annat än ta det lugnt!

Idag har det varit Lucia och jag hade så sett fram emot att vara på torget titta på Lucian, höra sången, se på barnen då det lyser i deras ögon för att Lucia är ännu något spännande för dem. Tänk att få vara barn igen och nästan gå sönder av spänning då Lucian kommer. Vilken glädje...
Så jag satte ut en vädjan på instagram om de jag kände kunde sätta upp bilder på Lucia tåget så jag skulle få delta även fastän jag satt här inne insvept i en filt.

Några bilder fick jag se och det glädde mig, TACK ni fina!

Nu ikväll har det mest varit pepparkakshus verkstad här hemma, kära maken har trixat och donat, gumman hade träff med tjejvänner på stan en hobbit film skulle ses.
Nu är allt klappat och klart för imoron, maken och gumman klistrade och dekorerade och fixade till de finaste lotteri hus jag någonsin har sett.
Så nu tycker jag ni skall ta er till JUL på Södermalm och köpa en lott eller något annat gott av Klass 8:as Företagare, ni understöder en mycket hårt arbetande grupp.

Jag skall skicka iväg min familj för att understöda då jag själv missar JUL på Södermalm.

Nu önskar jag er alla en skön NATT och en härlig HELG!

Tack och godnatt och förlåt...

Vänja sig

Mina tankar har kretsat kring några små detaljer, saker som har ändrat hemma hos oss. Och hur fort man vänjer sig! 

Igår var vi på två igen. Och tystnaden skar sig! 

Vi tittade på varann och förundrades över hur fort man vänjer sig att vara flera... 

Hur fort man tar till sig en annan människa! Hur fort man lär sig att älska! 

En kväll, natt, dag känns länge då man har vant sig med skratt och sprallighet! 

Nu är ordningen återställd och vi är tre plus tre hundar igen! 

Det är skönt! Jag älskar min familj, min nya lilla familj! 

Tack å förlåt! 

Att få till mysfaktorn

Här sitter jag med te koppen i min hand... Googlar inspiration, tittar på mina tidningsurklipp! Och undrar om jag skall våga, hur jag skall få till det. För viktigast är att få in kärlekskänslan. 

Jag älskar att mixa och trixa för att inte ha det så stelt! Jag är inte så mycket 80-tal! Det kanske dom flesta har förstått redan... 

Men alla ska få ha sin egen smak och harmoni! Jag älskar att vara hemma hos vänner, bekanta och se hur dom har det. Det är så intressant hur mycket en människas personlighet präglar sig över hemmet... 

Jag är väldigt glad, sprallig och älskar färger! Allt detta syns i vårt hem! 

Då man kommer hem till oss vill jag också att hemmet skall kännas fullt av kärlek! För jag tycker även om att kramas, möta människor och prata och jag älskar att lyssna... 

Så nu till mitt lilla i-lands problem, jag skall försöka få in en "kökssoffa". Frågan är nu om jag vågar, hur ska jag få den att passa... Hur ska jag placera resten av möblerna??? 

Alla dessa frågor! Inga riktiga svar... 

Jag tror jag behöver hjälp! 

Tack å hej...