Att strandsätta sig själv

på en öde ö, kan lätt hända om du låter dina känslor stanna undangömda och inte inser att det skulle kanske vara bäst att låta de komma upp till ytan för att ventileras och andas lite.
Känner man att man inte har någon riktig vän man vill släppa ut allt hos så är det bästa att låta en helt anonym som är skolad inom detta att ta del av dom.
Det är inte något man skall skämmas över det är hälsosamt att prata ut och låta sig gråta ut och vara arg om det är så det känns.

Jag kan ibland bli förvånad och nästan rädd hur många som mår dåligt idag. Vad kan det bero på??
Är det ett stressigt samhälle som vi har eller är det idealen som sätter press på oss...
Att man inte duger eller är tillräcklig??

Jag lider att se då andra kämpar och man skulle vilja krama om den personen och säga hur underbar den är. Vilken kämpe personen är och hur stark just den personen är. För ibland så ser man inte det själv där bakom molnen som man har byggt upp.
Ibland är det just en helt främmande människa som ser och känner något som man inte visste att är synligt för andra.

Det var just så jag öppnade mina ögon en gång då en främmande och sen en väldigt kär människa öppnade mina ögon. Att få sagt rakt mot en; har du inte fått nog nu??
Att få se att någon ser en och märker att det som sker runt en inte är normalt kan vara så skönt.

Jag har jobbat mig igenom en hel del och jobbar ännu, jag är har alldeles för mycket känslor för mitt eget bästa det vet jag men jag måste lära mig att leva med det. Jag är en känslo individ och jag kommer nog alltid att vara det. Jag älskar att prata och lyssna och kommer nog alltid att göra det också. Jag vill visa andra att jag är något som man kan lita på och jag sprider inte vidare ont bakom någons rygg, det har jag fått lära mig den hårda vägen.
Så att lära sig hur man verkligen fungerar och låta sig vara sån som man är utan att ändra sig för mycket så att man då igen börjar må dåligt av det är en svår balans.
Det viktiga som man borde ha med sig i ryggsäcken är ju att man duger!


Så till er andra härliga individer, kom ihåg att älska er själva, NI DUGER precis så fina ni är!


Tack och godnatt (förlåt)