Vänner som fann varann

Allt började en höstdag i sjuan... Vi pratade i korridoren, vi var paralell klass! 

Jag tyckte om hans ögon direkt. 

Vi blev kompisar, våra vänner slöt ihop och vi blev ett gäng! 

Tuffa trodde vi... 

Vi hade många roliga kvällar och många sena nätter! Helt plösligt fann vi en gnista i varann men ingen av oss vågade riskera vänskapen.

Vi gick vidare till andra förhållanden och vi fortsatte vara vänner. Vänner som tyckte om att prata sent om nätterna!

Några år senare fann vi varann utanför bonäs drängstuga, jag hade just slutat ett hobby pass och du meckade med en motorcykel! Vi hade inte träffats på ett tag... Våra liv hade ändrats! 

En fest senare hos några vänner och mitt liv blev annorlunda! Du sa en Sanning som fastnade hos mig. Och mitt "sår" blev ett stort öppet sår! 

Det tog ett tag innan vi vågade säga som det var åt varann! Många sena nätter och långa pratstunder senare tog jag mod till mig...

Jag tycker om dig! Du blev stum försvann några dagar för att sen återvända och säga Jag älskar dig! 

Ett år senare frågade du under lampskenet på veneziansk om jag vill spendera livet med dig! 

Jag blev stum, hade ju varit sjuk och hade inte kunnat tro att det var de du hade smygit med några dagar... Vi förlovade oss under raketerna! 

Den dagen glömmer jag aldrig! Det var då som jag förstod hur mycket en man kan älska en kvinna... Det var då som jag förstod hur extra viktig jag var för dig!

Livet vår berg och dalbana är det bästa som har hänt mig... Jag är lycklig! 

Funderingar inuti mig

Jag har haft massor med tankar i mitt huvud inatt... Efter en lång men välbehövlig pratstund med väninnan A fick jag åter igen ordnat upp i mitt huvud. 

Det finns många saker som man tror att man har kommit över men som ändå gnager på och som finns gömt dit långt bak! 

Värsta är ju att känna sig maktlös! Att låta en annan människa dra fram gamla sår och låta just denne människa styra dit liv pga en känsla! 

Ibland så känner jag att jag har gått vidare och förlåtit mig själv för vad jag har utsatt mig själv för. Men då såren rivs upp igen så blir jag bara så arg! 

Hur kunde jag vara så dum? Varför visste jag inte mitt eget värde? Hur kunde jag låta nån trampa på mig sådär? 

Inatt så snurrade mina tankar iväg till hur mitt liv skulle se ut om jag inte skulle ha tagit mig vidare... Skulle jag vara kvar ännu? 

En människa som aldrig har gått igenom samma sak vet inte hur det känns, man kan bara tro att man vet! Det är ju lika med alla livshändelser... 

Jag önskar alla kärlek som är hälsosam, för ohälsosam kärlek är inte nåt att vakna upp till varje morgon! 

Till mina krigarkvinnor ni är starka och ju större "arme" vi har runt oss desto större tankelåda har vi... Att bolla tankar och funderingar med någon ända in på småtimmarna är nåt som alla kan behöva! 

Eller vad tror ni? 

Krigaren Jobo

Mitt i natten

Här sitter jag och glor som en uggla! 

Ända vännen som är vaken är Leffe the dog. Han och jag har just varit ut och springa lite... Kvällskiftena gör detta med mig här efter. 

Jag sitter och stirrar i flera timmar då jobbet är över. Så tur att man inte har morgon tur imorgon. 

Det som jag egentligen hade på min hjärna och mitt hjärta var tankar om kläder och hysterin över skor. 

Jag var in till en affär här om dagen och där stod två tjejer och tittade in en klänning, tjej a sa till tjej b att oj nu är den på rea! Helt plötsligt kommer tjej c in i bilden rycker åt sig klänningen och går mot kassan. A och b lämnar och stirra på varann och jag märker att dom inte vågar säga nåt. Så då tjej c kommer förbi mig säger jag på finska att om hon inte märkte att de höll i den. Haista vittu får jag som svar! 

Då kunde jag inte hålla mig så mitt svar blev nä d vill jag nog inte! 

Tjej a och b hittar en storlek av den samma klänningen på ett annat ställe! A tackar mig för att jag var snäll! 

Sen senare ser jag samma finska tjej i en sko affär där hon står med sin väninna, de glor på mig och viskar nåt! Då jag kommer närmare frågar dom var jag hittat mina fina skor? Jag svarar artigt jag snodde dom av en tjej som ville köpa dom! 

Jag känner då jag går vidare hur tysta dom blev! 

Gonatt

Semestern är över och därmed kom hösten

Nu just känns det inte som Juli månad och sommar firande! 

Jag har plockat fram alla filtar och mys ljusena har fått infinna sig på bordena. 

Vad är det här? Kan man nog fråga sig... 

Det som är mest synd är ju vädret som har kommit åt de som försöker ladda batterierna inför den långa hösten-vintern. Fy! 

Vädret som jag hade var ju inget att hurra för men det var ju ända lite mera värme och soldagar. 

Men det som jag kan tycka är positivt och bra är att jag har äntligen börjat fatta att skolan är över. Den börjar inte i augusti utan jag får bara vara! 

Det har varit hemskt att inte kunna varva ner utan takten har fortsatt bara! 

Så en burnout kan jag verkligen förstå att man kan få... 

Så denna höst tror jag att vi ska unna oss en resa till värmen, till stranden, till tid med varandra som inte riktigt har funnits detta år. 

Jag har njutit av sommaren och min älskade mans armar! Tiden vi har tagit för att vårda om oss. 

En av våra pelare som håller ihop oss genom allt är kommunikationen. 

Men det är ett helt annat kapitel! Tack för mig!

Hur beter du dig?

Jag har nu i några dagar tänkt på hur människor beter sig... Vad som kommer ut ur deras mun då dom öppnar den för att prata.

Det som slår mig är hur förvånade vissa blir då de får en reaktion på det som de häver ur sig. Är det så att man får vara elak och snäsig själv? Men man tycker inte att man är värdig en kommentar tillbaka? 

Som man behandlar andra blir man behandlad själv, det är nåt som dyker upp i mitt huvud! 

Jag anser att man skall visa respekt åt andra som man själv sen kräver att få tillbaka... Och är någon ohövlig åt en kan man välja att reagera med prat eller med att svänger ryggen åt och bara gå! 

Att uppföra sig dåligt och göra dumma/elaka saker mot nån har jag aldrig förstått mig på. Jag har alltid varit nyfiken på människan och sett alla med deras egna personlighet och önskat mig lära känna dem. 

För i min värld finns det inget vackrare än personligheter, utseende är bara ytligt! Det som är vackert är din insida! 

Så nästa gång du bestämmer dig för att vara spydig eller bara häva ur dig skit så tänk efter om du själv vill få detta tillbaka mot dig? Det kanske svänger lite på sättet man pratar med andra. 

Tack och förlåt! 

On the road again...

... Påväg hem då efter en fartfylld helg i Nådendal, Åbo, Raisio m.m. 

Så nu har man fyndat några små grejjer till hemmet och busat med alla barnen. 

Siri hann vi träffa och vi åt och drack samt skrattade massor, det är så härligt med vänskap som aldrig ändrar fastän vi inte ses varje dag!

Siri, Mia och jag haren sån vänskap en systerlig vänskap som alltid består... 

Jag trodde det inte var möjligt att få en till likadan men den äran har jag fått i min svägerska och makens kusin. 

Så man kan vara systrar fästan man inte kommer från samma föräldrar. 

Nu är det då en ny vecka framför oss och det gäller att fixa lite hemma nu då och njuta av sista ledigheten för att kunna starta igång höstens arbete... Det är långt till vintersemestern.

Men kanske vi tar en resa till varmare breddgrader mot hösten. Det skulle vara härligt och skönt! 

Nu är det nog dags att irra runt till andra bloggar... Tack för mig! 

Nådendal

Här har vi spenderat några välbehövliga dagar... 

Shopping, samvaro med familjen och massor med skratt tillsammans med väninna. 

Tänk vad så lite kan göra gott åt själen! 

Nu är det sista natten och imorgon blir det hemfärd, hem mot Jeppis och Miu Mau som är i hemstaden. 

Sista veckan av semestern börjar snart nötas och jag känner att jag skulle kunna vara ute på sjön som pippis pappa i några hundra år. 

Kanske jag skaffar mig en piratbåt och blir pirat?!

Nu skall jag äta lite godis och njuta av mina nya byxor! 

Natten före avfärd

Imorgon startar vi en ny färd mot åbo, nådendal. 

Denna gång är det min bror plus hans familj som är i fokus. Det kommer att bli tre fullspäckade dagar! 

Semestern börjar också lida mot sitt slut och jag känner mig inte alls med. Kanske det beror på allt som snurrar runt en. 

Men nu är jag ju klar och redo för att gå in i min närvårdar roll! 

Så hejj och hå här är jag...

Nu är det lite packande som gäller och så hoppas jag få tag i sömn, det brukar inte vara det lättaste eftersom jag "stressar" lite inför resor... Varför vet jag inte!? 

Nåja nu vet ni att jag lever... 

Förändring av hemmet...

Förändringen fortsätter... Stegade in till fasters affär idag och hade gubben med som fick säga sin åsikt! Det blev några nya saker och nöjda var vi :) 

Så nu ska några möbler ut och några säljas! Det är röjning på bmv...

Det som är så roligt med att handla möbler är att vi rätt så långt har samma åsikt om vad vi gillar förrutom en viss hatthylla och matbord som strular till det men annars är vi på samma våglängd. 

Båda är vi mera för det gamla istället för det nya! Och skönt är ju det så att man inte behöver känna nä usch va har han/hon släpat in nu igen. 

Så imorgon blir det att hämta upp möblerna! 

Jeyy så nästa vecka blir att fixa till det sista här hemma... 

Så omstylingen av bmv är snart över, vad ska jag ta mig an då? 

Måste väl börja bearbeta herremannen att få byta matbord... (Hehe) 

Bilder över det hela kommer nog sen i slutändan men först ska allt ha kommit på sin plats! 

Sen då allt e klart så ska jag ordna en tjejkväll! Så ni damer som känner er träffade av den meningen kan invänta er en inbjudan! 

Nu ska jag springa vidare...

Tack och hej

Djupa andetag

Sommar, sol och värme! Ledighet och mys i hemmet. 

Det här e livet gott folk, ett liv som du gör upp själv utan krav och måsten av andra som rycker i dig. 

Jag har ju inte riktigt fattat ännu att skolan är över. Vet inte varför det inte sjunker in.

Men kanske det kommer till hösten då jag märker att det inte kommer några uppgifter per mail mera... 

Nu lyssnar jag på musik och tittar på min man som jag älskar av hela mitt hjärta. 

Tänk vilken tur jag har haft, två som anser att respekt åt varandra och eget liv samt förståelse för det mesta har hittat varann. Lycka är det. 

Lefa tittar på mig och önskar att jag antagligen skulle bjuda honom på nåt gott! 

I nådendal finns inte hans kompisar så han ser till att få all uppmärksamhet nu. 

Nu bär det av mot åbo igen, träff med vänner och besök på sjukhus väntar! 

Tack och förlåt