Det finns många saker som man tror att man har kommit över men som ändå gnager på och som finns gömt dit långt bak!
Värsta är ju att känna sig maktlös! Att låta en annan människa dra fram gamla sår och låta just denne människa styra dit liv pga en känsla!
Ibland så känner jag att jag har gått vidare och förlåtit mig själv för vad jag har utsatt mig själv för. Men då såren rivs upp igen så blir jag bara så arg!
Hur kunde jag vara så dum? Varför visste jag inte mitt eget värde? Hur kunde jag låta nån trampa på mig sådär?
Inatt så snurrade mina tankar iväg till hur mitt liv skulle se ut om jag inte skulle ha tagit mig vidare... Skulle jag vara kvar ännu?
En människa som aldrig har gått igenom samma sak vet inte hur det känns, man kan bara tro att man vet! Det är ju lika med alla livshändelser...
Jag önskar alla kärlek som är hälsosam, för ohälsosam kärlek är inte nåt att vakna upp till varje morgon!
Till mina krigarkvinnor ni är starka och ju större "arme" vi har runt oss desto större tankelåda har vi... Att bolla tankar och funderingar med någon ända in på småtimmarna är nåt som alla kan behöva!
Eller vad tror ni?
Krigaren Jobo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar