Morsdag

Idag är det din mammas dag. Morsdag är dagen då vi barn skall komma ihåg vår mamma, allt som en mamma gör för en för alltid. 

En mammas "jobb" slutar aldrig fastän hur gamla barnen blir. 

Mamman är den som har burit dig med kärlek i många månader och som känner dig från ditt första slag i magen. 

Min mamma är en sån mamma som alltid finns där. Hon stöder mig och mina syskon, hon finns alltid där runt hörnet och stöttar. 

Tänk vilken tur vi har haft som var fått just den mamman som vi har! 

Att veta om hur värdefull hon är, är viktigt! 

Så nu ägnar jag mitt inlägg idag till alla mammor i hela världen. Tack för att ni vårdar oss! 

Maj med allt vad det för med sig...

Det här året är maj för mig en tid att begrunda både sorg och glädje. 

Jag tänker på döden och hur ledsamt jag har efter min mormor. Hur stolt hon hade varit över mig som har kämpat mig igenom skolan, sjukdom och branden. 

Jag tänker också på det lilla liv som vi aldrig hade chansen att lära känna. Hur mycket vi kunde ha lärt den lilla tösen. 

Men då gläds jag samtidigt Massor för det nya lilla livet och som hålls kvar så länge som möjligt. Så snart har vi en liten kille att glädjas åt. 

Sen tänker jag på min farfar och på hans viktiga roll i mitt liv. Hur stor del han har haft till mitt sätt att se på saker. 

Jag känner glädje och sorg över hans födelsedag som var igår. Jag är glad över att vi får ha honom i våra liv men jag är ledsen för att han själv inte kan minnas allt som han mer än gärna skulle vilja! Familj har alltid varit viktigt för faffa.

Sen kommer vi till det som jag tycker är jätte bra och det är ju Malins dag som är idag. Det är hennes födelsedag! Hon firar den tyvärr i en sjukhussäng i Åbo och inte med oss på en restaurang. 

Men som sagt vi ska glädjas över små saker nu som att vi alla är friska o h att det nya livet hålls inne så långt som möjligt. 

Sen är det morsdag och då tänker jag igen på min mormor och hur mycket hon har betytt för mig. 

Även tankarna på min mamma snurrar iväg, hur konstigt det vore om inte hon.fanns. Man ska vara lycklig så länge man har de nära och kära i livet. 

Detta blev ju nu igen ett djupt men tanke fullt inlägg. 

Just detta snurrade idag i mitt huvud efter gårdagens födelsedags kalas och på de 90 år som min farfar fyllde. 

Ikväll skall vi fira Malin i hennes frånvaro och skåla i cola för henne. 

Massor med kramar på din födelsedag fina syster. Läs dikten på gästboken din den säger allt om dig och Tanja. 

Tänk vilka kvinnor vi fann i varann. Livet skänkte oss änglar till denna jord. 

Stödet vi ger varann kan inte mätas med pengar! 

Nu tackar jag för mig och säger även förlåt om jag hinner göra nåt dumt ännu idag. 

Tack å förlåt (detta gjorde jag då jag var liten varje kväll) 

Förstummad

Jag känner en bitter smak, jag känner mig äcklad! 

Även ett dystert illamående flyger över mig. 

Att känna alla dessa känslor är inte ovanligt, varje gång jag läser får höra om händelser där var barn, kvinnor råkar ut för våld även män så flyter dessa upp till ytan, känslorna kommer som en storm direkt!

Jag blir ibland så paff att vissa människor som aldrig upplevt misshandel eller grovt våld eller psykiska på tryckningar öppnar munnen. Hur vet du vad du talar om? Vet du hela sanningen? Det är frågor som dyker upp inuti mig... 

Jag hör till dom som vet, jag hör till dom som har tagit mig upp ur en grop och kravlat mig hit vart jag är idag! 

Idag är jag stark, idag är jag utan tvekan den jag vill vara. 

Men det har varit en lång väg som jag har arbetat på. Men jag älskar mera än förut och jag kan visa att jag är arg, även att säga Nej är något stort! 

Jag älskar den jag är och jag älskar den jag har blivit. 

Mycket hjälp på vägen har jag haft och många vänner har jag skalat av, det som jag kallar till död last idag, sånt Klarar jag mig utan.

Jag är tacksam över mitt liv och över de människor som finns där. 

Jag älskar ert stöd och er kamratskap! 

Nu har jag trallat ner några rader om nåt som alla inte förstår. Och det ska ni vara glada över! 

Ni har kommit lindrigt undan... 

Vår värme

Idag har det varit en strålande dag, soligt, vårvärme till max.
En riktigt härlig dag.
Jag har sjungit Lalehs sång, vårens första dag. Och den lämnar att gunga inom en.
Skönt att man börjar känna värmen igen...
Drömde inatt att vi satte ut båten och tog oss en tur till vårt picknik ställe! Åååh vad jag längtar...

Jag har även suttit i solens värme med min kära make. Hållit varann i hand och pratat om vårt förhållande som började med vänskap och som växte till passion och kärlek. Han är min bästa vän, min älskare mitt hopp!
Vi kom fram till än en gång att vi kan skatta oss lyckliga. Vilken tur vi har haft.
Men vi vet också att det krävs arbete för att orka se på samma nuna i flera år och orka älska varandra lika år efter år. Som kloka prästen sa åt oss för några år sen man måste vårda den ros man har... Det stämmer!

Ikväll har vi pratat med Malin på skype. Det känns skönt att kunna se varandra fastän nu bilden inte är den bästa.
Hon berättade om magen och om lillbusens hjärtljud. Allt verkar vara bra! Så vi kan oroa oss lite mindre inatt...
Så nu fortsätter vi att räkna ner dagarna tills M kommer hitåt igen och tills vi får lära känna busen som bor i hennes mage.

Nu fortsätter jag att goosas med doggen och väntar på john blund.

Tack och förlåt

Första maj

Ny månad, nya utmaningar, nya mirakel och livet som ska levas. Så ungefär känns det nu, just nu.
Som jag har trånat efter den här dagen. Jag längtar till slutet av maj då jag står som en nybakad närvårdare och har livet framför mig. Jag kan jobba var som helst inom vården nu.
Och så har jag ju chans att få fast tjänst nu.
Redan det är ju en höjdpunkt!

Så nu skall jag springa vidare och göra mitt vårskrik och äta en munk.

Här sitter man då igen...

... I skolan. Alla tankar snurrar och huvudet känns spräng fullt av information.
Dagarna har gått till minnesstörningar, depression och psykisksjukdom.
Så nu börjar vissa bitar falla på plats. Även utvärdering om äldreomsorgs praktiken har jag haft där kom det full pott. Så man kan nog säga att jag är nöjd.
Igår kväll, onsdag framförde vi vårt slutarbete och det gick bra... Så nu är det bara att vänta på utvärderings vitsord.

Så nu är det några veckor kvar innan vi e klara! Jag kan nog ärligt säga att jag väntar och längtar.
Så i sommar ska jag njuta inte görs nåt.

Då var vi här då...

... på vägen hem till österbotten.
Helgen gick alldeles för fort. Men Malin såg ut att må bra och allt var under kontroll där.
Så nu är det bara att skypa ett tag framöver igen för att prata om dittan och dattan.
Vips så är det helgen då jag skall dit igen. Längtar redan...

Hur hade vi det i åbo annars då, Soligt är väl det som kommer till mig... Vackra vårdagar har vi varit med om!
Nu är det hopp om fortsatt kraftkälla några dagar.

Vi var till hong kong och fyndade nåt smått och roligt. Och M fick en skarvsladd :-)
Nästa gång ska jag söka efter nån god bulle...

Så vi tackar åbo för denna helg och siktar in oss på en tung vecka med skola och slutarbete och utvärdering.

Tack o. förlåt

Att bli fast i en serie

Hade en ledig dag mitt i veckan utan måsten och jag kände att  nu vill jag titta tv-serier... Så jag sökte upp nåt som inte har kommit på tv här...
Republic of doyle, lite av en polisserie.Så det var en helt i min smak.

Till och med kära D tittade en stund.

Nu har jag varit på min praktik plats och det närmar sig slutet. Tre veckor gick i ett huj och jag känner att jag har trivts jätte bra!
Det är roligt med nya bekantskaper.

Så tiden börjar gå fortare och fortare så snart är skolan över. Kan jag ens tänka så långt?
Skönt är ordet som poppar upp i  min skalle.

Nu är det att fortsätta läsa bloggar och tidningar innan maten...

Tack å hej

Sol ute...

... Sol inne, sol i sinnet!
Ungefär så känner jag mig för tillfället.
Det är skönt med vår, och tankarna som för en nån månad framåt.
Ska bli så skönt att börja leva utan skola. Att börja se ljuset och njuta av att bara vara!

Jag har en ledig dag idag mitt i veckan, skönt att bara vara och inte göra nåt annat än det jag har velat.
Så hundarna har blivit ompysslade och de har njutit av att vara hemma och ute i naturen.

Tankarna har förstås snurrat runt min svägerska och syster M.
Men lugnet kom igår då jag hörde hur hennes röst lät i luren.
Så nu är det att sikta in sig på resa neråt i helgen. Så åbo here i come.

Nu är det att läsa lite bloggar och dricka kaffe på terassen.

~ tack och förlåt

Att vårda...

Jag har nu i några dagar tänkt på vården som man får eller som finns att få, och hur den är utformad härefter. Hur bråttomt vi skall ha och hur jobbet vi framför ska se ut.
Jag kan ärligt säga att jag skäms över hur vården är för tillfället. Jag menar då inte att alla gör fel och vårdar fel men för tillfället finns det för många brister.
Att skicka hem ensamma äldre personer med taxi borde vara lagbrott enligt mig.
För nån vecka sen blev min farfar hemskickad i taxi i bara kalsongerna och plastpåsar på fötterna, han är gammal har en minnseströningssjukdom och vet sällan vem vi är och vem hans fru är. En sån person kan man inte skicka hem själv, min farmor vaknade av att nån kom i sängen och kröp under täcket. En vårdare på h-centret sa ; nu behöver du inte frysa mera.
Samma sak har hänt igen, en äldre kvinna ringer om hjälp av sin granne. Han ringer ambulans och efter många om och men åker hon iväg till sjukhuset. Kvinnan har spytt i flera timmar och är dålig, hon bor även ensam och är vid 90 års ålder...
Nästa dag ringer grannen till kvinnan som säger att hon är hemma och att hon kom hem i taxi en timme senare.
Hon hade stupat på golvet och orkade inte ta sig upp. Så hon hade sovit där till nie nästa dag.
Det jag vill säga är ju att vården borde vara lite mera hjärtlig än så här. Det handlar ju om människoliv.
De som har byggt upp vår trygghet borde ju få känna sig värdiga.

Jag hoppas verkligen att någon anmälade kvinnans fall för vi gick vidare med farfars incident. Så här får det inte gå till!

Som sagt Jag skäms att vara vårdare då det är så här...