Var gömmer du dig?

Jag är här i mörkret... Sitter och tänker och grubblar.
Jag undrar var du gömmer dig? Bakom vilken fasad du sitter?

För vi har alla den där lilla skyddsbubblan, vissa har större och andra har mindre.
Men hur ser din ut?

Om du blir kränkt, var ställer du dig? Vågar du säga NEJ så här får du inte göra mot mig?
Eller är du den som oftast ställer dig på andras axlar och trycker ner dom?
För i allas värld finns det en som är "alfa-hane/hona". Den människa som tar över.
Bestämmer, styr och ställer, inte då på ett trevligt sätt utan på ett obehagligt.

Jag kan säga att jag har bevittnat detta massor av gånger. Jag kan idag med handen på mitt hjärta säga att jag var för snäll förut, för snäll för mitt eget bästa.
Jag stannade aldrig upp och lät min röst höras! Utan jag lät andras röst styra min talan. Och alla trodde att det var det jag ville.

Nu då jag har kämpat med mig själv och verkligen att låta just mitt JAG komma fram så kan jag få blickar om att jag är krånglig.
Men då kommer nästa fråga, varför får man inte ha en åsikt? Är det bättre om man alltid gör som du vill?
Sen då man äntligen vågar säga NEJ, får man stämpeln att man är elak eller den som styr och ställer med sin man/vänner/barn/släkt och vänner. Men hur kan man dömma nån så?
För fastän jag är bestämd med hur jag vill ha vissa saker så är jag även den mest flexibla människan bland många av mina vänner. Jag tar livet som det kommer (okej vissa saker måste jag planera) och blir inte stressad över att maten inte är 16:30 varje kväll.
Men ändå får jag stämpeln eller att nån "hotar" med att ja vänt bara då J kommer hon gillar inte sånt.
ÖH, hur vet du det? Skulle jag vilja fråga då men jag låter bli, det är också något som alla inte vet att fastän man kan säga NEJ så kan man också hejda sig och inte låta alla små gnabb/gräl uppstå.
För jobbar du hårt med dig själv så lär du dig också när det lönar sig att käftas emot och när de lönar sig att hålla käft.

Sen den där attityden att kvinnor som är starka har sina män som toffelhjältar?! Varifrån kommer den dumma saken? Är detta något som nån man/kvinna kommit på i ren svartsjuka eller finns det en annan orsak...
För jag kan säga att jag är stark idag, men jag är också gift med den mest envisaste mannen som finns. En åsna skulle inte ens vinna honom i en fight.
Men det är kanske just därför jag älskar min man för han ger mig lite motstånd. För då man äntligen har kommit dit man själv känner sig nöjd så behöver man ju lite motstånd.
För att vara gift med en kar som inte låter sig bli "överkörd" är ibland rätt uttröttande.
Men gud vad det är härligt med en tyst man, en man som inte säger något i onödan utan det som kommer ur hans mun är sanningen, och hans ord. Sen kan det ju uppstå en liten fight om jag inte tycker lika som han, då är det bara att hoppas att vi aldrig möter något så stort så att vi inte slutar av att diskutera den saken.

Men var nånstans gömmer just du dig? Då du märker att din vägg inte är tillräckligt stark då just?
Finns det situationer då du tycker att ditt liv tar över och ditt rätta jag kommer inte riktigt fram?
Är det dessa ggr som du önskar att du hade ett stöd bakom dig för att du själv inte är stark just då...
För ibland kan man ju vara stark/jätte stark som person annars, men just då man har Pms eller andra hormonella problem så känns ju livet lite överväldigande.

Jag önskar mig bara att unga tjejer/killar idag skall få allt starkare självkänsla än vad många av oss på 80-talet har/haft.
Och att man skall våga stå på sin sak. För ingen annan ska få stå dig!
Du ska inte vara någons dörrmatta, ingen människa har rätten att ta över din röst. Din röst ska bli hörd lika mycket som damen bredvid dig i bussen.

Låt alla blommor blomma, låt ingen buske dö bort.

Djupa tankar igen, alltid på natten...

Godnatt