lördag 16 juli 2016

Om kroppen

Här är jag med min familj, vi ska äta mat på en thailändsk restaurang. 
Bordet bredvid sitter en till mamma med sina döttrar. Dom är tre! 

Jag och kidsen är nöjda över dagen. Vi har shoppat lite och ska nu njuta av en god middag. 
Vid bordet bredvid fotar dom sig, barnen skrattar och har kul. 
En av tjejerna visar en bild åt sin mamma. Jag ser att dom andra ler det som då kommer ut kvinnans mun gör mig helt förskräckt! 
Ja där ser du nog ut som du har ätit för mycket, tur att du inte är så tjock på riktigt!
Jag stirrar på henne riktigt argt, och hon märker de. Säger så där på skämt Ja dom här snapchat filtren åt sina barn. 
Men ända som ekar i mitt huvud är tur att du inte ser ut... 

Hör sitter jag, jag som försöker göra allt för att min tonåring inte ska må dåligt över sig själv! Att hon ska veta att hon duger i allt hon gör. Att man ska vara snäll mot sig själv. 

Jag har så svårt med dessa föräldrar förstår dom inte att de är roten till många problem med uttryck, jojo-bantande och andra små påtryck! 
Detta skadar mera än gör nytta! 
I min familj som barn har vi aldrig pratat på det här viset. Min mamma har lärt mig att jag är fin som jag är, hon har även aldrig sagt att så ska du klä dig för att en kille ska gilla dig eller framhäver du dina bröst så får du mera uppmärksamhet av honom (ja detta har hänt och detta har jag hört hos vänner) 
Jag förstår inte mig på detta. Är det inte vi som ska älska våra barn så mycket att de inte ska behöva ändra sitt utseende för någon annan?? 

Duger ditt barn inte som det är?? 
Är ditt barn äckligt om det inte är skapad ur en mall? 

Jag önskar att denna kroppshysteri skulle sluta nu! Att barn får vara barn och att deras kroppar är heliga. 
Och allt detta bantande och juice och pulver, vad gör det åt våra kroppar på längre sikt? Är det verkligen så hälsosamt till vårt inre? Vårt yttre kanske blir smal och "fin" men skadar det mera än gör nytta? 
Får du bättre självkänsla och självförtroende bara du är några kilo lättare? Var det verkligen dom där kilona som gjorde att du mådde dåligt i dig själv? 

Om jag ännu går tillbaka till kvinnan och barnet så blir jag ännu ledsen då jag tänker på det, för flickan som fick detta svar slutade leka med telefonen och satt sen mest tyst! Nästa fråga som dyker upp i mitt huvud är ju tror ni hon blev glad? Mådde hon bra? Smakade maten lika god då hon fick den? 

Vi duger alla kvinnor som män, precis som vi är. Vi ska inte uttala oss om andras yttre utan istället försöka se människan, hela människan in- och utsidan. 

Jag hoppas att vi idag får oss en tankeställare igen. Hur vi pratar till våra flickor och pojkar. För ingen ska mäta oss i kilo eller lättast klädstilen. Vi ska få vara som vi är. Vi duger! 



Bilden är lånad från nätet för längesen... Då vi pratade om kroppsideal i skolan! 


Skön lördag till er alla 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar