Livet fick en annorlunda vändning för mig, för oss, för 15 år sedan. Det var året då min man bestämde sig för att han ville vara min för evigt, jag stannade upp stum. Så icke romantisk som jag är så stirrade jag mest på honom.
Jag är inte en blom eller ner på knä tjej. Jag är mera rakt på sak, SKA VI GIFT OSS?
Men det blev inte riktigt så som jag hade tänkt det längre fram på vår väg.
Tänker jag tillbaka nu så tycker jag vi var unga då, hur sjutton tänkte vi?? Men jisses vad bra det blev ändå, tänk vad mycket vi har klarat på vägen.
Sorg, smärta, besvikelse, lycka, glädje, livet och vardagen.
Snart 17 år har jag tittat in i dina ögon, snart 17 år har vi skrattat så tårarna har sprutat.
Och att du just skulle välja augusti och Venziansk som vår dag, det kunde jag inte tro.
15 år har snart gått, 25.8.2001 dagen då fyrverkerierna gjorde ett extra slag för vår skull.
Kvällen då vi höll varandra i hand lite extra hårt, kvällen då vi "lurade" nästan alla och sa inget.
Augusti har fortsatt att vara vår månad, vi har gift oss i augusti, vi har tagit stora beslut i augusti och vi har vänt upp och ner på hela livet i augusti. Vilken månad!
Och att vi fortfarande älskar varandra, mera och mera för varje dag som går.
Varje år lär jag mig nya styrkor hos dig och du slutar aldrig att förvåna mig, envis som en åsna är du men det gör inget! För jag vet hur jag kan vinna dig ibland.
Nu är det bara att vänta på det lilla extra, YLLE bröllopsdagen.
Vad ska vi sticka till varann??
Nu tackar jag för mig och drömmer mig vidare till den här dagen som ni ser på bilden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar