ifrågasättning...

Jag har nu några dagar grubblat över varför allt skall vara så utseende fixerande och materialistiskt?
Har vi inte glömt det viktiga då? Jag tycker att vi glömmer det inre och att man inte behöver ha miljoner på kontot för att bli accepterad.
Varför gick det så här snett?
Att glömma bort det inre i en människa gör att vi aldrig egentligen känner nån nå mera. Jag tänker på dom yngre som bara sitter på datorn och knappt går utanför dörren. Har dom bästisar nå mera? Eller tror dom sig ha vänner...

Jag kan nog säga att jag har haft bästisar och många har jag trott att jag har känt. Men jag är glad att man har fått känna både sorg och saknad över att bli sviken. Det har gjort en starkare.

Kan man lita på nån idag?

Det här e mina tankar idag....